Jag har valt att börja lägga upp en dikt varje vecka, poesi jag skrivit under de år jag mått som sämst. Livets ord kommer ju trots allt ifrån hjärtat.

  • november 19, 2012 at 18:57

De kallar oss ungdomar

 De kallar oss ungdomar, på vägen mellan liten och stor.

Inte mogen nog att bära sitt liv i sina egna händer, inte liten nog att gråta utan mor.

De kallar oss barn, när vi är i vägen, när de skall sköta sitt.

En förtvivlad kamp går vi igenom,

genom en kolsvart förvirrad skog.

Utan ljus i mörkret, vandrar vi på okänd jord.

Ingen riktig stig håller oss i kurs,

Ingen hand att hålla i, ingen som ger oss skjuts.

Vi tröstar efter kärlek, finner ej vår tro,

vi gömmer oss bakom det yttre och låter det bero.

Vi vill inte gråta när alla andra ser.

Vill inte erövra den kärlek någon oss ger.

Jag är som ni, en ungdom i kamp.

Jag är som ni, ett barn på livets ramp.

Vi finns i livets matta,

Vi är vävda av dess garn,

Vi är av samma kött och blod,

Och de kallar oss barn.


(Bild ifrån Google.se)

Nationalsången gånger 2

  • november 19, 2012 at 9:34

Efter andra världskriget fick inte Tyskland längre sjunga den första versen i sin Nationalsång offentligt, det är iallafall vad jag fått höra. Den ansågs opassande.

Men personligen förstår jag inte varför, den handlar ju bara om hur den egna nationen är det ”högsta” över alla nationer. Och är man en riktig nationalist är nog så fallet. Man står tillsammans som bröder när det är kris och håller samman, vad som än händer.

För mig finns det två nationer som står mig nära hjärtat. Mitt älskade Sverige och mitt älskade Tyskland som alltid har varit en del av mitt liv.

För mig fanns inte en mormor, det var Oma. Vi firade St:Nicolaus och fick en stor strut med godsaker när vi började första klass.

När jag var liten frågade jag mamma varför jag inte hade någon mormor, och då förklarade hon att Oma var min mormor. Jag har vuxit upp med dubbla traditioner, släktresor etc. Det enda jag saknat, och saknar än idag är att vi aldrig fick chansen att få tyska som ett andra modersmål.

Deutschland in menie Herz. <3

Deutschland, Deutschland über alles,
über alles in der Welt,
wenn es stets zu Schutz und Trutze
brüderlich zusammen hält.
Von der Maas bis an die Memel, von der
Etsch bis an den Belt.
Deutschland, Deutschland über alles,
über alles in der Welt.

 När jag var liten fick jag ibland höra klyschan att alla tyskar är nazister, dumma i huvudet etc. Vilken rasism…eller!!??

Jag har funderat kring begreppet rasism. Det är ju en ständig diskussion kring detta ”ämne”. Vi får inte längre säga negerboll, det ska fint och neutralt heta”chokladboll”. (Höhöhö…inte för mig inte.) Noggerblack fick inte heta Noggerblack…jaha. Tintin som skrevs när ”neger” fortfarande fick uttalas, tas bort. Undrar egentligen hur länge det får heta ”Schwarzkopf??-rakt översatt ”Svartskalle”, eller varför blir vi ”västerlänningar” inte arga när man säger Magnum White, vitlök etc. Jag bara undrar…jag känner mig ju inte kränkt av detta. Så varför känner sig de andra kränkta?

Det är egentligen ett helt missförstånd av begreppet ”rasism” iallafalla i mina öron. På nationalencyklopedins hemsida står det inget om att den ”vita rasen” är över den ”svarta rasen” i naturens ideologi. Det står om raser, yttre drag, kännetecken etc. Men inget om svart& vit. Jag kanske har helt fel…

Men om vi ska gå efter dagens normer, så fine…då får jag kalla mig RASIST.

  1. Jag älskar mitt land.
  2. Jag sjunger nationalsången.
  3. Jag har en svensk flagga på min balkong.
(Bild ifrån Google.se)

  • november 16, 2012 at 12:48

 

Magical Love…

Magisk värld… <3

  • november 16, 2012 at 12:44

Åhhh…jag vill se den….:D

När jag var liten introducerade mamma ”The Wizard of Oz” för mig och sedan dess har jag älskat berättelser som den. Magi, andra världar, sagor…allt. i Mars nästa år kommer en nyproduktion på hur trollkarlen blev den han är, dvs innan Dorthy kommer till landet OZ. Jag längatr så till den kommer.

 

YouTube Preview Image

Oroad för framtiden…

  • november 14, 2012 at 13:46

Jag läste tidigare på DN.s hemsida att andrahandshyrorna för bostadsrätter kan komma att fördubblas i nästa år. :( detta är väldigt skrämmande för mig som har sökt in till lärarutbildningen i huvudstaden och mer än gärna vill börja få struktur på mitt liv.

Jag har gått istort sett varit helt arbetslös sedan juni 2011, lite timmar på ett bageri har jag lyckats nappa åt mig. Vissa människor säger att du måste söka fler jobb, vara bredare i ditt sökande, mer aktiv. Men det är tusan inte lätt. I början sökte jag jobb hela tiden, kollade allt som fanns på platsbanken, lämnade till alla butiker jag kunde komma på, men inget napp. Jag fick provjobba en vecka på en restaurang, men den oerhört ”trevliga” ägarinnan påstod att hon efter en dag såg att jag inte var tillräckligt social för att ingå i hennes crew. Jaha, tack för den stöveln, hon hade dömt ut mig efter en dag. :/

Efter det så fortsatte jag att söka, men har inte fått några resultat. Det är klart att det tar emot, jag känner att jag inte gör ordentligt nog, men jag blir arg på människor som säger att dagens ungdomar är lata,och inte tar vad de får. Ni skulle bara testa på och se hur det är att vara ung i dagens samhälle, där man döms ut och man inte går efter den sociala normen.

Vårt underbara samhälle, (lyssna på den omnämnda ironin…) är uppbyggt på de kanske 80% av sociala människor som bestämmer normerna etc. Detta gör mig ledsen. Jag har svårt att passa in i sociala sammanhang, vet inte vad jag skall säga, när man skall skratta,ni vet ”den sociala koden”. Så har det alltid varit, det har tagit tid för mig att komma in i sammanhang, men när jag väl har kommit in så kan jag bli en oerhört social person som bjuder på mig själv. Men jag får aldrig chansen att visa det, resterande 20% får inte visa det. Aldrig får jag chansen att visa min kompetens, att jag är en oerhörd tillgång, för det vet jag att jag är. Jag har bevis på papper…

Men ändå, det ser ut som det gör. Jag är rädd att jag inte kommer att kunna plugga till våren för att jag inte har ett boende. Vad skall jag då göra..?? Hamna i tredje fasen innan jag hunnit fylla 22?? Skamligt är ordet…Skamligt.

Det samhället glömmer, är att dessa kanske 20% som har någon såkallad ”diagnos”, (ADHD, någon form av autism, tourettes) är de individer som i människans begynnelse utvecklade samhället. Utan en hjärna med ADHD/autism som tänker utanför ramarna hade vi inte nog inte kommit hit, där vi är idag.

Glöm inte det!!

  • november 13, 2012 at 19:57

”Jag har blivit våldtagen.
Våldtagen av den Andres hand.
Jag har blivit nedtryckt i jorden,
men ej fått bära en blodig rand.
Kuvad, hunschad jag smyger min väg,allt för att undvika den Andres räd.
Rädd för livet, för andra för oss….
Kommer vi någonsin att ta oss loss??”

Julen är en viktig tradition för de flesta av oss Nordbor!!

  • november 13, 2012 at 19:55

Åhhh… jag blir så upprörd av dessa mjäkiga politiker som inte kan sätta ner foten när det går för långt. Julen är en tradition som vi har firat i Europa/världen i flera hundra år,och julgranen som jag personligen älskar, och jag tror att många fler gör det, äkta som av plast har en speciell plats i mitt nordiska hjärta. <3  Jag tycker synd om de danskar som, (om inte en givmild privatperson donerat pengarna till julgran), hade blivit utan detta på det offentliga torget. Jag tycker att det är självklart att vi Nordbor skall få fira våra traditioner som vi vill.

När det talades om böneutropen blev det minsann ingen folkomröstning, men om ett bostadsområde skall få gran då röstar man.. !! Nu är det helt olika saker och olika länder men vi ligger iallafall grannar.  Jag tycker bara att det är knepigt, det skall vara religionsfrihet, men när det kommer till vår ”religion”/ traditioner då skall man ifrågasätta. :(

Nej!! Låt julen vara, vi behöver banne mig lite ljus i denna utveckling..

Nedan har jag klistrat in länken; kolla gärna in den.

OBS! Det är en neutral nyhetssida, inte ett fält för extremister att uttrycka sig!!

http://avpixlat.info/2012/11/13/danmark-islamister-vagrade-inkop-av-julgran-tv-team-attackerad-av-muslimska-ynglingar/

Körkort i handen

  • november 13, 2012 at 17:05

Jaaaa, nu har jag äntligen mitt bevis i handen. Beviset på att jag får terrorisera vägarna. Mohahaha. Jag är så glad att jag lyckades till slut, ska väl erkänna att jag började tvivla på att jag någonsin skulle få kortet. :(

Normalt sett kör en elev ca 25-30 lektioner på körskola då det är dags att köras upp, jag fick ta uppåt 50 stycken lektioner. :O Men anledningarna till detta finns.

1. Jag körde endast på körskola.

2. Jag har fått två diagnoser Adhd och atypisk autism där främst adhd:n påverkade min prestation. Jag kunde sällan koncentrera mg mer än 30 min och jag klarade inte av att ta in för mycket information ifrån körläraren. Klart att jag då kände mig dum och obegåvad. Diagnoserna påverkade även min koncentration när jag pluggade teori..

Jag blev frustrerad och ledsen att jag inte kände mig förstådd, vilket jag ännu blir i många situationer. Människor säger sig förstå, men gör inte det när det väl visar sig. Men jag arbetar med att visa upp en mer ”social” sida och tänka på hur jag agerar.

 

Ett tips till andra som har liknande problematik. Riksförbundet Attention samarbetar på något sätt med vissa körskolor som visar mer förstående för elever med problematik.

 

 

Mardrömmar

  • november 13, 2012 at 10:48

Ingen bra morgon, ingen bra morgon alls. Vaknar av en väldigt lång och känslomässig mardröm, och när man mest av allt vill krypa upp och finna närhet hos <3 så är sängen tom. Då blir man lite nere… :(

Men men, kanske kan gröt och Top model göra mig på bättre humör. :) Idag skall jag äntligen ta och pallra mig iväg till posten för att hämta ut mitt körkort, yes….undrar hur jag ser ut egentligen??

Började dessutom fundera på det här med att jag börjar bli en ängel/insekt/alien….När sambon gick till jobbet somnade jag om och när jag vaknade så fanns det en massa fjädrar i sängen…Ohhh mina vingar..men nej!! Det är bara duntäcket som läcker. :P

Får väl acceptera ödet, jag är nog ingen ängel iallafall. :P

Stammis hos Sjukgymnasten. :P

  • november 12, 2012 at 16:27

Jaha, det var ett tag sedan jag bloggade, vet inte varför det blev ett uppehåll, men nu skriver jag igen.

Då har man ännu en gång varit hos sjukgymnasten, börjar bli stammis hos dessa rara människor. Jag går ju dit regelbundet för att hålla koll på axeln så att den ligger bra, träna etc.  (För er som inte vet så har jag gjort en axeloperation efter att den har hoppat ur led 5 gånger de senaste fem åren.) Förr tisdagen gjorde jag en lumbalpunktion, dvs att man sticker en nål igenom ryggkotorna för att ta ryggmärgsvätska. Inte så speciellt mysigt om jag får säga det själv. Det besked jag fick av sköterskan var att ligga still en halvtimme på sjukhuset samt att inte träna samma dag. Okej tänker jag och promenerar hem. Dagen efter har huvudvärken släppt och jag tänker att jag prövar på en löprunda, 1 mil som vanligt. Detta går relativt problemfritt till dess att jag kommer imål. Då mår jag illa och är jätte yr. Senare på kvällen blir jag väldigt dålig och huvudvärken och illamåendet tilltar och blir värre. Jag blir sängliggandes i hela veckan, sen nu när det börjat avta….vad händer då??? Samtidigt som jag haft ont i huvudet så har jag haft ont i ena armen, trodde att det berodde på att jag spände mig eller något, men så igår såg jag att mitt högra skulderblad stack ut något förskräckligt. :O Såg ut som något försökte ta sig ut ur ryggen på mig. Jag springer runt och skämtar om att jag håller på att bli en ängel, vingarna börjar växa ut. Men fästmannen påstår att det är en Alien som bryter sig ut. Tack så mycket älskling…..<3

Idag fick jag min diagnos..Vingscapula??!!   Musklerna kring skulderbladet har lagt av… :( Jaja, jag fick veta att allt funkade som det ska och gå hem med fler övningar. Jag kan ju iallafall vara glad att jag blir starkare av alla övningar. Hihi

Jaja, får se om jag blir en ängel till nästa gång. Eller kanske en insekt, man vet ju aldrig.