Jag såg precis en film som gjorde mig ganska upprörd. ”Odd Girl Out”. Handlar om hur en tjej blir trakasserad i skolan, nätet etc. När jag såg filmen blev jag påmind om min egen skolgång, hur ont i magen jag hade varje dag.
Jag förstår mig inte på människor, varför är vi så elaka?? Vi är en grym ras som på många plan är alltför simpla för att kalla oss den smartaste arten.
Det är inte många som vet om min berättelse, och inte många bryr sig heller. Nu skall jag inte jämföra min skoltid med filmen jag nämnde, men för mig var det ett helvete.
Från första gången när jag åkte buss själv i förskolan har jag haft någon som trakasserade mig på ett eller annat sätt. Det handlade först bara om psykisk mobbning, såsom glåpord och elaka kommentarer, men ju äldre jag blev, desto värre blev mobbningen.
Jag flyttade till en ny skola när jag var 11 år, och jag minns att allt jag hoppades på var att få kompisar som jag kände mig accepterad hos, men här blev allt värre.
I början lät jag mig hackas på, jag sade sällan ifrån. Sade jag ifrån skrattade man bara åt mig. När jag började högstadiet bad jag att inte få hamna i samma klass som min mobbare, men så blev fallet. Men nu fanns det också andra som hängde på. Livet på högstadiet blev också ett helvete, det var också här som den fysiska mobbningen började. Men en dag sade jag ifrån, rent fysiskt. Och det blev tyst. Det som dock gjorde saken värre var att en av mina mobbare fick diplom och stipendium som årets stjärnskott. Han hade lyckats vända ett antal IG till G. Jag ville bara ställa mig på scenen och skrika. Jag hade inte fått en lugn stund i skolan men ändå gått ut med toppbetyg, men ändå sade ingen någonting.
På gymnasiet blev jag inte direkt utsatt, men jag var alltid udda, hade inga riktiga vänner. Kanske hade jag lärt mig att människor är inte att lita på.
Människor är så snabba på att döma varandra, det som inte passar in i formen skall inte accepteras, och där var jag. Det kvittar vem man är, eller om man ändrar på någonting. Mobbaren hittar alltid en ny öm punkt.
Så ni som någonsin mobbat en annan människa, eller tryckt ner någon för en annans åsikt, kläder, hår, vad som helst….rannsaka dig själv. Det är bara du som visar en svaghet.
Jag har blivit starkare efter vad jag gått igenom, men tyvärr är finns det även mobbare i min ålder. Dessa människor finns överallt, och vem som helst kan bli det.
hejsan!
roligt att få följa med i ditt liv och höra om både små och stora funderingar som du bär med dig. Dina cupcakes blev jättefina, du är en konstnär och kreativ av dig. En av dina styrkor. kramar Mutti