Jag har den senaste tiden haft heta diskussioner på nätet om vikten av att hålla de svenska traditionerna vid liv. Att vi svenskar någon gång måste lära oss att stå tillsammans som ett folk, för det är vi väl? Människor menar att Sverige aldrig är hotat, islam är inte ett hot mot Sverige, våra kulturer är inte hotade. etc. Listan kan bli lång. Vad är det som skiljer mig, ( och de som håller med mig) ifrån dessa människor som inte förstår/bryr sig. Varför skall samhället hjälpa oss svenskar före invandrare? Vad ger mig mer rätt? Varför skall jag få ett boende? Dessa frågor öste över mig, och personlig kritik att jag skulle vara obegåvad, opåläst, lat, gnällig, rasistisk, curlad….
Jag är inte professor, men jag kan iallafall använda hjärnan och lägga ihop 1+1. Jag kan dra slutsatser och se till historien.
Det som först och främst skiljer mig/andra svenskar som har/eller är i behov av stöd är att jag är född här. Jag är inte rasistisk när jag säger det, men vad är det annars för mening med att mina föräldrar och deras föräldrar etc skattar och ser till att Sverige växer. Skall inte jag kunna få ut lite av det, jag skattar ju själv, även om att jag inte kan säga att jag har byggt upp landet, för det har jag inte. och varför skulle vi Svenskar inte hjälpa varandra?? Är vi inte bröder och systrar?? Ibland undrar jag om dessa ”invandrarkramare” ser sig själva som bättre och duktiga för att de inte ”dömer” ut andra människor. Jag blir bara så förvirrad när dessa svenskar påstår att det finns ingen anledning att hjälpa bostadslösa & arbetslösa ungdomar i Sverige före invandrarungdomar. Varför inte?, frågar jag. Har vi inte rätt till hjälp & stöd i vårt eget land?
och varför är då kultur& tradition så viktigt? Ja svaret är väl ganska enkelt. För att det är en gemenskap, det håller samman ett folk. Men vi i Sverige har levt i den lyxen att vi inte har behövt värdera detta. Vi har inte varit inblandade i världskrigen, (om man ser till slagfälten.) Vi har inte blivit mördade på gatorna för vår religion som under korstågen. Vi har inte blivit förföljda av romarna,som judarna. Vi har levt tryggt, såpass tryggt att värderingar faller emellan fingrar. Som sand rinner det, och vi hinner inte greppa den.
Judendomen är en av världens minsta religioner, men den äldsta,och den mest bevarade. Judarna har blivit förföljda, och mördade under förfärliga omständigheter.
- ca 66 f.k - Judeförföljelser i det romerska riket. Medeltiden- judarna anklagas för pesten. – 1492 judarna utvisas ifrån Spanien. och slutligen förintelsen.
Så hur har den här lilla religionen, denna minoritet lyckats överleva under mer än 2000 år?? Jo svaret är tradition & gemenskap och riter. Var judarna än befann sig, hur svårt det än var så höll man fast vid sina traditioner. De insåg troligen vikten för deras överlevnad.
Nu är inte det svenska folket en minoritet, men vem säger att det inte kan bli så igen?
Det är i kriser & krig som människan inser vikten av att vara tillsammans. Ensam är inte stark, det är man tillsammans.
Så jag är inte obegåvad, opåläst, rasistisk, eller curlad. Jag har alltid vetat att med ord kommer man långt.
Kolla gärna filmen som Pat Condell gjort. En reflektion av hur utomstående ser på Sverige.
Jag har fått en kommentar ifrån en feg anonym person. ”Ditt lilla rasistsvin”, stod det. Mycket trevligt att läsa. Om DU som skrivit detta läser min kommentar nu så kan jag säga till dig, och alla er andra som står för samma åsikt, att jag bryr mig inte ett skit vad ni tycker! Jag tänker fortsätta skriva och tycka. Ni antirasister och invandrarkramare får bara acceptera det.