http://www.bokus.com/bok/9789173517126/anglarnas-tecken/

Snart ska jag och mitt hjärta på Bilbo. Ååååhhh, vad jag längtat efter den här filmen. Läste boken för ett år sedan och den var jättebra. En riktig sagobok, som jag rekommenderar till alla ni som älskar Tolkien.

Åter till ämnet. Det finns hieroglyfer samt nedskrivet i den omtalade Tulli-papyrusen hur man 1400 bc, bevittnat brinnande, cirkelformade föremål som uppenbarade sig på himlen. Läs fliken för all info. Sedan kan man se på hieroglyfer & grottmålningar& hällristningar hur man uppfört bilder på farkoster på himlen och varelser som inte liknar människan. Det finns till och med renässansmålningar som visar himlafarkoster. Jag tycker att detta är ett oooerhört intressant fenomen, och jag undrar varför man inte talar mer öppet om det.

Att dessa skulle vara våra gudar har man redan länge diskuterat, men jag tror också att änglarna som det talas brett om i bibeln är samma varelser. Änglar är ”guds” sändebud. det finns många intressanta verser i bibeln som behandlar möten med änglar.

Matt 1:20, Luk1:26, Joh 20:12. Det jag tycker är mest intressant finns i Hes 1:3 och behandlar hur profeten Heskeiel möter ”de fyra varelserna.

När jag såg Prometheus så tänkte jag direkt på Nefilim, om dessa kan ni läsa i; 1 Mos 6. Nefilim betyder de fallna och är en korsbefruktning mellan ”gudaväsendena” och människan. Iboken jag nämnde ovan beskrivs de som vackra, långa, bleka. Ovanligt starka, begåvade etc. Hur ser ”ingenörerna” ut i Prometheus. De är långa, oerhört muskulösa, enligt mig, vackra drag, och de visar ett oerhört intellekt. Nefilim?? Kanske kom dessa till vår planet och befruktade människan? Teorierna är många, frågorna är ,ånga, men bevisen att vi faktiskt har fått besök ifrån stjärnorna är otaligt många. Så att säga att vi skulle vara ensamma i universum är liiite ogenomtänkt.

Jag brinner för sån här ”onödig” fakta, och skall nu börja runda av. Det sista jag tänker ta mig en funderare runt är pyramiderna. De första man funnit är i Egypten och kan dateras till ca 2600 bc. Vetenskapsmän är överens om att pyramiderna har byggts med avancerade matematiska samt astronomiska beräkningar, samt mästerliga utföranden i stenhuggarkonsten. Varje block vägde över ett ton och har placerats med otrolig precision. Men hur kan det då uppstå pyramider på så olika platser som Egypten och Sydamerika??? Tusentals mil samt hundratals år i åtskillnad? Och hur kan människan i så ”simpla” kulturer ha sådan kunskap? Ja, inte tror jag då att vi själva gjorde det. Tror du? Sedan slog det mig när jag googlade runt på forntida Egypten. Faraoerna bar kronor som var ovalt formade. Man har funnit kranier i Peru (där ochså Nascalinjerna finns) som är ovalt formade. Kranierna tror man har tillhört vanliga människor vars huvuden blev bundna för att forma ett ovalt huvud. Skulle detta vara att hedra ”gudarna”. Finns det ett samband mellan faraos krona och strävan att ha ett ovalt huvud?? Frågan är varför de funna kraniernas kroppar är så opropornerligt stora gentemot deras små kroppar??

Den stora frågan återstår….När kommer de igen? Kanske 2012-12-21??? ;D

Vad tror ni?? Lämna gärna en kommentar, och kolla in länkarna nedan.

(Bilder ifrån google)

(http://www.bibeln.se/las/2k/hes#q=Hes+1%3A3)

http://aenigmaunveiled.wordpress.com/2011/04/20/ufo-in-ancient-art-i/

http://www.uforesearchnetwork.proboards.com/index.cgi?board=ancient&action=display&thread=63

http://www.youtube.com/watch?v=GpEx7pdp2-Q&feature=watch-vrec

Slår än i mörkret

Sargade strupar…..

Sjunger en ljuv melodi….

Sårade kroppar….

Dansar i skenet

Förbannande ord…

Byts ut mot en utopi

 Tårar på kinder…

Torkas av vinden

Svidande sanning…

Glöms bort av en lögn

Klagande tanke…

Ersätts av hopp, finns i en dröm.

Brännande ondska…..

Svalkande godhet

Svärtande stål….

 Putsas av smeden

Spetsade kroppar….

Begravs hos vår moder, i ett förevigt svartnat hål.

(Bild ifrån Google.se)

 De kallar oss ungdomar, på vägen mellan liten och stor.

Inte mogen nog att bära sitt liv i sina egna händer, inte liten nog att gråta utan mor.

De kallar oss barn, när vi är i vägen, när de skall sköta sitt.

En förtvivlad kamp går vi igenom,

genom en kolsvart förvirrad skog.

Utan ljus i mörkret, vandrar vi på okänd jord.

Ingen riktig stig håller oss i kurs,

Ingen hand att hålla i, ingen som ger oss skjuts.

Vi tröstar efter kärlek, finner ej vår tro,

vi gömmer oss bakom det yttre och låter det bero.

Vi vill inte gråta när alla andra ser.

Vill inte erövra den kärlek någon oss ger.

Jag är som ni, en ungdom i kamp.

Jag är som ni, ett barn på livets ramp.

Vi finns i livets matta,

Vi är vävda av dess garn,

Vi är av samma kött och blod,

Och de kallar oss barn.

(Bild ifrån Google.se)